It hurts och jag kan inte sluta att tänka.
JOBBIGT, det är just vad det är!
Önskar att jag kunde stänga av min hjärna ett tag,
så jag fick sluta tänka för en gångs skull.
Jag förstår inte vad det är för fel på mig.
Varför ska det vara så svårt för?
Jag försöker och försöker och försöker, varje dag!
Men det går inte.
Endå så finns samma känsla kvar i mitt hjärta,
såfort jag vaknar på morgonen är den där igen.
Samma tomma, kalla, isande känsla av någonting.
Spår av någonting som brukade vara det bästa i mitt liv.
Jag vet inte vad jag ska göra,
vad jag måste göra,
eller vad jag borde göra.
Men det ska väl kännas att man lever?
:(
/A.
tell me
2008-10-06 @ 19:20:56Kommentarer
Trackback
